Valentine´s Day

Jippi!

Så låter det för alla som har någon slags pojkvän. Eller någon slags flickvän. Eller någon som ens har en vän!

Alla smider planer för imorgon överallt. Jag vill bara spy på dom. Jag är sjukt avendsjuk. Om dom bara visste hur mycket jag skulle ge för att ha en pojkvän. För att ha honom vid min sida. Jag skulle nästan ge vad som helst.

Jag har aldrig haft en pojkvän. Wow där kom erkännandet. Visst jag har haft, men inte på riktigt, utan då gick man typ i 6an och bytte pojkvän varje vecka.

Jag har aldrig älskat någon på det sättet. Jag har aldrig sagt jag älskar dig till en kille heller. Nada, Nothing.

Kär har jag varit massa gånger, men det har aldrig betytt något. Inte kanske för än nu.

Varför ? ja jag är väl för ful eller bara inte tillräckligt för någon.
Men jag är också jävligt feg och blyg. Jag har inga problem alls med att prata med killar, det går jätte bra, när jag inte tycker om dom. Tycker jag om en kille blir jag sjukt nervös och vågar aldrig ta första steget.

Förra året kunde jag ha fått en pojkvän. Jag var kär, och jag vågade ta steget. Men i slutet blev jag för osäker på om jag verkligen var kär så jag backade precis när han börjat visa intresse.

Så imorgon tänker jag stänga in mig på mitt rum och spela Marilyn Manson. För han, är den enda kille (förutom min pappa) som jag har.